Hur började bilsporten – den ursprungliga historien

Bilracing och motorsporter är idag en av de största publiksporterna världen över. Tävlingarna finns på olika nivåer i nästan alla världens länder och du kan nästan alltid hitta en nära dig att gå på. Till eventen hör också mycket mer än bara själva loppet – ljudet av bilarnas motorer, känslan inför starten och stämningen bland åskådarna är bara några av de saker som gör motorsporten värld att älska. Men så har det förstås inte alltid sett ut.

Den första självgående vagnen byggdes år 1772 av fransmannen Nicolas-Joseph Cugnot och drevs av ångmotorer. Under 1800-talet kom sedan ett flertal självgående färdmedel från både Frankrike, England och Sverige. Den första vagnen byggd för persontrafik kom år 1801, men inte förrän under 1880-talet, över 100 år efter Cugnots modell, kom de första bilarna med bensindrivna förbränningsmotorer. En av uppfinnarna till dessa var Frank Duryea, som tillsammans med sin bror konstruerat en bensindriven och tvåcylindrig bilmotor. Den kom han senare att bli den första mannen i Amerika att vinna ett officiellt bilracing lopp med.

Bilracingen föddes i Frankrike

Den officiella bilracingen började efter uppfinnandet av den första lyckade bensindrivna bilen. Tidigare hade det funnits tävlingar med andra fordon såsom hästdragna bilar. Men det första billoppet i historien gick av stapeln den 28 april 1887 och arrangerades av chefredaktören till Paristidningen Le Vélocipède, Monsieur Fossier. Banan var två kilometer lång och gick mellan Pont de Neuilly och Bois de Boulogne i Frankrike. Loppets vinnare var Georges Bouton, som körde i en bil han själv hade byggt tillsammans med Albert de Dion. Dock var Bouton den ende som deltog vilket gör att racet inte kan klassas som den första biltävlingen i historien.

Den 22 juli 1894 anordnades det som anses vara den första riktiga tävlingen av tidskriften Le Petit Journal. Loppet var 80 kilometer långt och gick mellan Paris och Rouen. Vinnaren av loppet körde med en medelhastighet på 16,4 km/h. Efter det var normen för racing i Europa under en tid att alla lopp hölls på en distans mellan två franska städer eller mellan en fransk stad och en stad i ett annat land. Detta pågick fram till år 1903 då myndigheter stoppade ett race på en distans mellan Paris och Madrid på grund av det höga antalet olyckor. Därefter ändrades standarden och fler race började hållas utanför Frankrike.

Bilsporten sprider sig och utvecklas

Trenden med bilracing spred sig snabbt i och utanför Europa. Det första Amerikanska bilracet hölls 1895 på en 87-km lång sträcka mellan Chicago och Evanston, Illinois. Automobile Club de France grundades år 1895 och var de första i världen att anordna en Grand Prix tävling år 1906 men andra länder hakade snart på på tävlingsidén. Det första italienska Grand Prix racet arrangerades 1908, därefter kom det första belgiska 1925, det första tyska 1926 och det första i Monaco 1929. År 1950 arrangerades Grand Prix tävlingar i sammanlagt 15 olika länder i och utanför Europa.

I och med att bilsporten blev allt mer populär och teknikutvecklingen under 1900-talet gick framåt med en rasande fart började racingbilarna bli allt bättre och snabbare. Från att under det första racet år 1894 kört med en medelhastighet på 16,4 km/h gick de snabbaste racingbilarna under början av 1900-talet i hela 80,46 km/h. Dock var inte säkerheten på samma nivå som hastigheten under denna tid. Därför avbröts eller förhindrades många lopp av myndigheter då de ansåg att risken för olyckor var för hög.